Oktoberfäst i Skellefteå var en fantastisk upplevelse och det var verkligen en förmån att få predika där. Oktoberfäst är ju en ungdomskonferens arrangerad av EFS i Skellefteå och Pingstkyrkan i Skellefteå som jag hoppas kommer tillbaka nästa år.

Att få träffa nya ungdomar är en fin förmån i mitt jobb och jag upplevde en god gemenskap direkt med de ungdomar och ledare jag träffade under kvällen. Vore härligt att få utveckla ett närmare samarbete med församlingarna i Skellefteå/Byske. Jag tror att vi skulle ha mycket gott att ge varandra.

Tyckte att lördagskvällen hade en fantastisk nerv och jag upplevde den helige Ande starkt under lovsången. Det fanns en gemenskapsvärme i kyrkan som var påtaglig.

Sebastian Tarkiainen är ju ungdomspastor i Pingstkyrkan och han verkade ha haft en spännande predikan kvällen innan, som jag tyvärr inte hade möjlighet att vara med på. Hörde att många hade uppskattat den.

Gustav Jacobsson är ju också en kille för Skellefteå att vara enormt tacksam över. Han har en otrolig gåva att vara ledare för ungdomar. Sådana ska man vara rädda om.

Var trevligt också att träffa Georg Lundqvist som har varit pastor i Pingstkyrkan i Skellefteå. Han kände ju min farbror Egon väl eftersom Egon var väldigt aktiv i pingstförsamlingen och det kändes på ett sett anrikt att få predika i Pingstkyrkan.

Jag predikade som sagt om Auktoriteten & Kraften i Jesu Namn. Ett ämne som verkade intressera ungdomarna som kom fram efteråt och var glada över undervisningen.

Ser att Arnaldo har fortsatt att kommentera det ämnet på ett lite konstigt sätt. Tycker egentligen att det var lite fånigt att kommentera en predikan som ännu inte hade hållits.  

Vore däremot intressant att höra vad Arnaldo tyckte om predikan nu efter att jag har haft den? För man kan väl omöjligen kritisera en predikan som inte har hållits och sedan inte gå och lyssna på predikan för att ta reda på om kritiken var befogad?

Jag hade ungefär samma predikan på OAS-mötena i sommar och hörde inte några liknande kommentarer.

Håller på att gå igenom mitt år och ser med glädje att jag hunnit predika i många EFS/Svenska Kyrkan-sammanhang innan året år slut.

EFS i Bergsviken, EFS i Älvsbyn, EFS i Hemmingsmark, EFS i Svensbyn, EFS i Byske, Piteå Församling, TEJP, OAS-konferensen, EFS i Norrfjärden, Furubergskyrkan, EFS i Hortlax samt Livskraft.

Jag kommer att vara med i TEJPS:s visionsgrupp som ska träffas nu innan jul för att be över och söka Herrens ledning inför sommarens läger. Har även fått en inbjudan att vara med på EFS Blåsarfest som arrangeras under EFS Årskonferens i Piteå.

Träffen vi hade med Hortlax Församling för någon dag sedan var riktigt bra. Vi beslutade att skriva en åsiktsförklaring och det ska bli spännande att se vad som kommer ut av detta.

Och det känns fantastiskt roligt!

Simon Jonsson, pastor

Jag har ju som sagt börjat att släktforska lite. Eller rättare sagt har jag hjälp av dem som redan har släktforskat i min släkt.

Upptäckte ganska snart att det kryllar av kyrkoherdar i släkten. Jag visade detta för Stieg Berggren och frågade om tjänsten som kyrkoherde i Piteå Församling snart var ledig igen?

Jag borde ju ha kvalifikationer vad gäller DNA i alla fall?

Han log mest.

Hur som helst är det visst jag som bröt denna fina kedja av präster i och med att jag bara lyckades vara präst i drygt två år.

Undrar vad de kommer att säga när vi väl står öga mot öga i himlen? Bäst att jag inte kastar de gamla prästkragarna som ligger i någon byrålåda.

Kanske kan fejka lite när det väl är dags att flytta hem.

Här kommer en del av listan jag bröt:

Anders Johannis. Kyrkoherde i Piteå. År 1554. Farfars farmors morfars farmors mormors mormors morfar

Andreas Nicolai. Kyrkoherde i Piteå. År 1550. Farfars farmors morfars farmors morfars mormors farfar

Nicolaus Andreae Rehn. Kyrkoherde i Piteå. År 1580. Farfars farmors morfars farmors morfars mormors far

Gerhardus Gerhardi Jonae. Kyrkoherde i Skellefteå. År 1584. Farfars farmors morfars morfars morfars far

Anders Petri Grubb. Prost i Nederluleå. År 1590.  Farfars farmors morfars morfars morfars morfar

Nicolaus Petri Turdinus. Kyrkoherde i Bygdeå. År 1593.  Farfars farmors morfars mormors mormors morfar

Andreas Nicolai Burman. Kyrkoherde i Lövånger. År 1630. Farfars farmors morfars mormors mormors far

Johannes Jonae Tornaeus. Kyrkoherde i Nedertorneå. År 1639.  Farfars farmors morfar mormors morfar

Jonas Fluur. Kyrkoherde i Torsåker. År 1647. Farfars farmors morfars morfars farfars far

Johannes Nicolai Laestadius. Kyrkoherde i Arjeplog. År 1661. Farfars farmors morfars farmors morfars far

Ericus Emporagrius Fluur. Kyrkoherde i Skellefteå. År 1657. Farfars farmor morfars morfars farfar

Hans Fluur. Kyrkoherde i Burträsk. År 1680. Farfars farmors morfars morfars far

Ericus Petri Noraeus. Kyrkoherde i Silbojokk. År 1690. Farfars farmors morfars farmors mormors far

Johan Johansson Laestadius. Kyrkoherde i Silbojokk. År 1690. Farfars farmors morfars farmors morfar

König Hansson Granlund. Komminister i Sorsele. År 1710. Farfars farmors morfars farmors far:

Anders Alenius. Kyrkoherde i Arvidsjaur. År 1740. Farfars farmor morfar farfar.

Ericus Johannes Fluur. Kyrkoherde i Umeå. År 1740. Farfars farmors morfars morfar

Anders Alenius. Kyrkoherde i Lycksele. År 1768. Farfars farmors morfars far

I Evigheters evighet.

Simon Jonsson, kyrkoherde i Kustkyrkan

Måndag är ledig dag men jag tar mig tid att skriva lite ändå. Idag ska jag annars umgås med min fru Malin.

Var igår och såg The Social Network, som handlar om hur fenomenet Facebook kom till.

Fantastisk film som inspirerade på en hel del sätt. Tror att vi måste bli mer orädda i hur vi agerar som kristna ledare. Det finns en ”rädd-för-att-trampa-på-tårna” tendens som blir mer och mer utbredd. Den rädslan hade inte Mark Zuckerberg.  

I veckan har jag som vanligt Bibelskola Pilgrim. Känns riktigt inspirerande även det. Pilgrim syftar mycket till att återuppväcka det bortglömda lärjungaskapet. Får se vad det ska handla om, men det lutar åt ett ämne som har med Livets Värde att göra.

Fick också en förfrågan om att komma och predika på EFS i Älvsbyn tredje advent, något som jag naturligtvis tackade ja till.

Älvsbyn ligger mig varmt om hjärtat och var ett tag även ett alternativ för mig när jag för några år sedan prästvigdes. Men så blev det inte, men Älvsbyn har ändå följt med mig ända sedan 2004 på lite olika sätt. Känns bra också att kunna ge tillbaka lite med tanke på allt gott som Älvsbyungdomarna ger till Bibelskola Pilgrim.

På torsdag ska jag försöka att hinna med ett besök på Coop Arena. Södertälje står för motståndet och jag tror på en seger. Var i Skellefteå i helgen och såg hur Luleå malde ner AIK vilket i sig var en av årets höjdpunkter. Luleå vann rättvist med 2-4, beroende på hur man ser det.

Men det rätta sättet att se det är att Luleå vann med 2-4.

På fredag ska Kustkyrkan träffa Hortlax Församling. Småkyrkan i Jävre är ju ute för försäljning, likaså gamla Ebeneserlokalen, och vi har erbjudit Hortlax Församling att bruka Kustkyrkan som lokal för de samlingar de brukade ha i Småkyrkan.

Det kan vara alltifrån gudstjänster, konserter och dop.

Det är inte många samlingar vi pratar om men det känns helt rätt att ge dem erbjudandet. Jag tror på en god gemenskap med Hortlax Församling.

Jag skrev ihop tre kriterier för att detta ska gå i lås, som de måste gå med på.

1. Att Jesus Kristus är enda vägen till evigt liv med Gud.

2. Att vi inte på något sätt inkluderar någon form av nyandlighet i Kustkyrkan som heligt rum.

3. Att ingen vigsel av samkönade par utförs i Kustkyrkan.

Det är ju inga konstigheter egentligen utan på samma sätt som Kustkyrkan hela tiden prövar sin egen verksamhet så åläggs Hortlax Församling att göra detsamma vid de samlingar man har i Kustkyrkan.

Blir ett intressant samtal. Återkommer säkert mer om detta.

På lördag är det den klassiska Helig Ande-helgen i Alphaundervisningen och jag ska undervisa om Vem Är Den Helige Ande samt Hur Blir Man Uppfylld Av Den Helige Ande?

Sedan ilar jag iväg till Pingstkyrkan i Skellefteå där jag ska predika på kvällen. Ämnet blir Auktoriteten I Jesu Namn och handlar om auktoriteten som per automatik överförs till dig då du blir ett Guds barn.

En auktoritet och en förmån som vi alltför ofta glömmer att leva våra liv i och genom.

Klockan 08.00 den sista söndagsmorgonen i månaden samlas alltid Äldste och styrelsen och ber tillsammans.   Efter det predikar jag i Kustkyrkan i Jävre och kvällen avslutas med församlingsmöte 18.00.  

Intressant värre.

Simon Jonsson, pastor

Kan inte påstå att jag haft skrivkramp de senaste månaderna vad gäller bloggen, men samtidigt läser man så många bloggar som uppdateras flera gånger om dagen, oavsett om bloggaren själv är sjuk eller sitter vid någon annans dödsbädd. Så jag skriver mest då jag känner att jag har något att skriva.

Petrus skriver att det man blir underkuvad av är man slav under, och det gäller nog också bloggandet.

Vi befinner oss ju nu mitt i hösten och jag och Kenneth har just avslutat en predikohelg på Kustkyrkan som har handlat om den sista tiden. Det var riktigt bra uppslutning med människor från många olika samfund och det gläder mig mycket. Responsen efteråt har också varit bra, både från gamla och unga, kanske framför allt från de unga.

Vissa har visst reagerat ganska starkt på annonsen som jag hade gjort för Piteå-Tidningen. Så här såg den ut:

Tycker själv inte att den är så provocerande utan det provocerande är nog själva ämnet. Bibelns författare är tydliga med att de befann sig i den sista tiden och därför känns det ganska självklart att också vi gör det. Men det är klart att många minns de eldiga predikningarna från 1950 -1970-talet där ämnet om den sista tiden ofta användes som skrämselpropaganda.

Men bibeln själv är ganska tydlig med att vetskapen om att vi befinner oss i sista tiden snarare ska uppmuntra oss än skrämma oss.  

Frågan är om vi känner igen oss i de tidstecken som bibeln talar om? Jag hade möteshelg i Norrfjärden förra veckan och talade då bland annat om att vi har blivit förblindade av tidsandan, och det har vi nog. Kanske bör varje kristen damma av bibelns sista bok ännu en gång.

Annars rullar det på, tycker jag. Luleå Hockeys tabellplacering har gett mig konstant nackspärr och jag försöker att hänga med i korståget så gott det går. Glädjande är det i alla fall!

Rönnqvist har förvandlat ett gäng på förhand utdömda allsvenska spelare till ett gäng mördarsniglar som inte tar gisslan utan käkar upp allt och alla i dess väg. Ikväll är det Färjestad som ska slukas levande.

På riktigt tycker jag att präster och pastorer runt om i vårt land bör anamma lite bättre coaching i sina församlingar.

Laget, inte Jaget, som Osten brukar säga.

Bibelskola Pilgrim har fördubblats under hösten. Från att ha varit cirka tjugofem ungdomar i snitt ligger vi idag på just över femtio. Bilar går varannan onsdag både från Byske och Älvsbyn och inget gläder mig mer! Det har blivit ett bra tryck under hösten och jag ser tydligt hur lärjungatanken växer och mognar hos dessa ungdomar.

I söndags predikade jag om ”Att Leva Av Tro” på Djupvikskyrkan. Tycker överlag att det undervisas otroligt lite om tron som verksam kraft i våra liv. Att tro på Jesus är det viktigaste – men den tron måste få bli verksam i ditt och mitt liv. Allt för många lever inte av tro – utan av sina omständigheter.

Även det är ett ganska kontroversiellt ämne men samma sak där: desto viktigare att ta upp. Många misstar det för framgångsteologi.

I dagens Vårt Missionsblad finns det en serie som handlar om Förebilders Förebilder. Idag finns jag med och jag nämner de två första förebilder jag kommer att tänka på; Ulf Ekman och Billy Graham. Sedan intervjuas jag om varför just dessa är viktiga för mig. Blev ganska bra, tycker jag.

Nu ska jag snart till kyrkan igen och ikväll finns det möjlighet att träffa mig och Kenneth för samtal och lite hockeysnack. Jag ska nog köpa matchen ikväll och ha med den på kyrkan ifall ingen dyker upp.

Men dyk upp, för all del!

Simon Jonsson, pastor

Simon Jonsson, pastor