Mycket på gång

Det händer en hel del just nu vilket gör att man är i ständig rörelse. Har varit i Ånäset [av alla ställen] idag och träffat Petra Falk som är Studieförbundet Bildas profilområdesansvarig vid Mellanöstern sektionen.

Tillsammans gick vi igenom programmet som känns riktigt spännande. Lite ändringar har det blivit de senaste dagarna. Vi kommer till exempel ha ganska gott om tid i Betlehem och kan därför ta det ganska lungt där.

Annars blir ju Israelresor ganska stressiga. Men jag tror att vi har hittat en bra nivå.

Sedan var det tänkt att vi skulle sova en natt i Negeveöknen på ett ställe som heter Kfar Nokdim. Det blir en natt i öknen, men i Juda öken, vilket känns otroligt roligt. Från Betlehem sänds vi ut i öknen i minibussar eftersom den stora bussen inte direkt är ökenvänlig.  

Där kommer vi att få möta en beduinfamilj och de kommer att bjuda på mat och sång.

Känns kul också att få besöka Christ Church som är en kyrka som ligger i gamla stan i Jerusalem. Jag har aldrig besökt den församlingen men hört mycket gott om den.

Själv har jag också en önskan att hinna se den nyinvigda Hurvasynagogan. Vi får se hur tiden räcker till det.

Ser också glädjande nog att Maud Berggren har skrivit till det så kallade LäsarDagen och berättat om dophögtiden vi hade i Kustkyrkan, och de har tagit med hennes text i webtidningen.

Det kan ni läsa om här.

Annars får Kustkyrkan besök av min gode vän Henrik Åkesson nu på söndag. Henrik är EFS-präst i Sundsvall och vi har umgåtts mycket genom årens lopp.

Han kommer att predika utifrån ämnet ”att göra det lätta eller att göra det rätta”. Henrik är mitt uppe i ett otroligt spännande arbete i Sundsvall med missbrukare där Alphakurserna får vara till välsignelse.

Imorgon ska jag träffa Jonas Carlzon som är verksamhetschef på Storstrand.

Jonas har verkligen gjort en stark förstatid på Storstrand och jag ska försöka att styra träffen imorgon till att handla ganska mycket om framtiden och hur Storstrand kan bli en stark faktor att räkna med – även på ungdomssidan.

Det finns många murar att riva ner i våra bygder.

Från och med september lämnar jag uppgiften som ungdomspastor och går in som församlingspastor i Kustkyrkan.

Jag kommer dock att på ett nära sätt fortsätta arbeta med ungdomarna och jag har många tankar för hur ungdomar i Piteå ska kunna hitta modet att bli sanna efterföljare.

Simon Jonsson, pastor

Om att dö och uppstå

Ibland blir allt värt det.

Ett liv som pastor kan många gånger vara kämpigt. Många förberedelser, otaliga predikningar att förlösa, svåra samtal, obekväma arbetstider och utöver detta en ganska påtaglig andlig kamp.

Allt detta har på ett naturligt sätt blivit mitt liv och jag trivs och är glad och tacksam över den uppgift som Gud har gett mig. Jag är glad över det liv som blev mitt.

Men då och då öser Gud tillbaka över en. Det gjorde han i söndags då jag fick kliva ner i dopgraven tillsammans med min tillfällige assistent Marcus, och jag fick döpa nio personer i Faderns, Sonens och i den helige Andes namn.

Inte nio övertalade personer – utan nio övertygade personer. Övertygade om att just den här dagen skulle bli dagen då de synligt skulle bekräfta sitt lärjungaskap.

De dog i vattnet, något av deras gamla sätt att vara människa på föll av dem och stannade kvar i graven – och de restes upp som nya människor.

Iklädda Kristus.

Det var en fantastisk stund där man praktiskt kunde ta på den helige Ande. En nerv och en frid rådde över hela gudstjänsten och det fanns en påtaglig öppenhet i den andliga atmosfären.

Jag är så glad över den dagen!

Bilden har Anna Eman tagit.

Simon Jonsson, pastor

Om Ship To Gaza

Tänkte bara följa upp lite av de kommentarer som jag fick igår.

Niklas hävdade visst att inga vapen fanns ombord vilket följande videor bevisar motsatsen.

Denna video visar hur IDF blir beskjutna med riktiga vapen – inte bara järnrör. Förstår inte hur vissa fortfarande kan hävda att detta var en fredlig aktion från STG:s sida.   

Sedan börjar media vakna till liv vad gäller lite sans på uttalandena. Mer och mer övergår man till att kritissera Israel för de fel man gjorde, så som jag skrev igår, men också att man pekar på Ship To Gazas fullständigt vanvettiga strategi.

Så här skriver SvD:

Ship to Gaza kallar sig för humanitär biståndsverksamhet, men båtäventyrets syfte var att bryta Israels blockad mot det totalitära Hamas-styrda Gaza. Genom att åstadkomma en konfrontation skulle orättfärdigheten i demokratin Israel blottas.

Den mänskliga tragedi som följde bär Israel i huvudsak ansvar för, precis som vi skulle klandra svensk polis om den inte kunde hantera några demonstrerande slynglar i skumgummibyxor. Men bara i huvudsak.

Arrangören Ship to Gaza bär också ett ansvar. Att bege sig till en krigszon för att provocera fram en konfrontation är att jonglera med människoliv. Israeliska kustjägare är inte svensk kravallpolis, i synnerhet inte när de möts av en mobb beväpnad med järnrör och knivar.

Att medarrangören, den turkiska organisationen IHH, inte skulle hålla sig till konfrontativt ickevåld borde Ship to Gaza ha förstått. Organisationens kopplingar till terroriströrelserna Hamas och al Qaida är väl kända. Om nu inte filmklippen där IHH, inför avfärden från Cypern, skränade antisemitiska slagord räckte som indikation på vartåt det barkade..

Men med detta har Ship to Gaza haft överseende, precis som vänsteraktivister i alla tider har haft överseende med våldsverkare i de egna leden. Det kan ha sin förklaring i den svajiga synen på demokrati som delar av Ship to Gazas ledning har

Och Expressen:

När Israel är på tapeten piskas det svala svenska kynnet upp till den grad att mitt kurdiska temperament framstår som en västanfläkt. Överorden haglar. Inte ens USA framkallar liknande reaktioner. Har vi inte lärt oss något efter Donald Boström-affären? Vet vi inte att det är bäst att sitta ned i båten och invänta fakta innan vi hävdar att vi vet vad som har hänt?

Och NT:

Givet att man tycker att det var fel av Israel att borda fartygen över huvud taget, och att bordningen med största sannolikhet skedde på internationellt vatten, kan frågan om de israeliska soldaternas agerande förefalla vara av sekundär betydelse.

Men just då, när soldaterna attackerades av en våldsam folkmassa, hade jag funnit det mindre förvånande om det inte utbrutit någon skottlossning. Aktivisterna på Mavi Marvara gjorde alltså bort sig, för att uttrycka det milt.

Även Ulf Carmesund, som själv var med på Ship To Gaza, visar på orimligheterna i den massiva kritiken igår:

- De israeliska militärerna betedde sig ganska korrekt. Det måste man säga för att vara rättvis, säger Carmesund om militärens aktion mot det fartyg där han färdades. – De var väldigt aggressiva och målmedvetna när de tog kontroll över båten. Men det var inget övervåld som innebar att de slog mot försvarslösa.

 Simon Jonsson, pastor

Om att förlora

Det var dömt att misslyckas. Både för Ship To Gazas del, likaså för Israels del.

Idag präglas tidningarna med siffror om dödsoffer samt med fördömelser mot Israel. Det var en uppenbar lose-lose-situation redan från början.  En uppenbar och en fruktansvärt tragisk sådan. Ingenting vanns med detta. Inte för någon part: inte för Israel, inte för Ship To Gaza och inte heller för palestinierna i Gaza.

Och detta visste alla om från början. Att alla skulle förlora på detta var uppenbart och en del i den uttänkta strategin. Israel skulle ställas inför ett omöjligt val. Och världens ögon skulle finnas på dem. Och allt blev katastrof.

Greta Berlin är den som organiserat Ship To Gaza. Hon sade redan för några dagar sedan att syftet med Ship To Gaza aldrig varit att komma med förnödenheter till Gazas befolkning.

 ”This mission is not about delivering humanitarian supplies, it’s about breaking Israel’s siege on 1.5 million Palestinians.”

I media har dock bilden mest handlat om att Ship To Gaza hade syftet att förmedla förnödenheter och utifrån detta syfte meddelade Israel redan för några dagar sedan att de var villiga att hjälpa Ship To Gaza att förmedla förnödenheterna till rätt destination. Man ställde sig till förfogande.

Detta erbjudande gavs också ute på vattnet – innan bordningen. Men man tog inte emot det. Man ville något annat.

FN använder sig av landvägen då de skickar förnödenheter till Gaza och har själva aldrig funderat på sjövägen.

”The United Nations has no plans to use sea routes in Gaza, but will consider all legal options available to bring in assistance and commercial supplies”. Haq said the UN was working with the Israeli government to use land crossings.”

Så om leveransen av förnödenheterna hade första prioritet så hade transporten kunnat gå fram på helt andra sätt. Men nu var syftet att bryta blockaden samt att ställa Israel inför ett dilemma som skulle ha blivit fel hur man än gjort. Och fel blev det. Och våld användes. Övervåld.

Hade Ship To Gaza satsat alla pengar på att köpa förnödenheter istället för att lägga pengar på åtta dyra båtar hade man, likt FN och Israel, kunnat sända in viktiga livsmedel, mediciner och annat i en betydligt större skala.

Hade man dessutom inte skickat med 700 aktivister i skeppen utan mer mat och medicin – skulle trovärdigheten också blivit betydligt större. Istället slog man sig samman med turkiska islamister. Och hela organisationen kändes redan från början olustig och illavarslande.

Att Ship To Gaza innehöll femtusen ton förnödenheter låter så klart väldigt mycket. Man ska dock ha i åtanke att Israel sände in mellan 14-17 000 ton förnödenheter in i Gaza bara förra veckan.

”Over 14,000 tons of humanitarian aid were transferred from Israel into the Gaza Strip last week, the IDF announced on Tuesday in its weekly summary of COGAT operations.”

Och stora sändningar kommer in i Gaza regelbundet.

“In the first quarter of 2010 (January-March), 94,500 tons of supplies were transferred in 3,676 trucks to the Strip: 48,000 tons of food products; 40,000 tons of wheat; 2,760 tons of rice; 1,987 tons of clothes and footwear; 553 tons of milk powder and baby food. “

Faktum är att FN:s talesman vad gäller Mellanöstern I februari menade att det inte längre finns någon humanitär kris I Gaza.

“United Nations Middle East envoy Robert Serry, who met with President Shimon Peres in Jerusalem on Wednesday, said, “There is no humanitarian problem in Gaza.”

Själv tror jag att Gazas befolkning har det enormt svårt och fortfarande behöver all hjälp de kan få och i detta har Israel både ett förpliktigande och en enormt viktig uppgift att fylla. Främst med tanke på kriget senast. Men tyvärr blir Hamas hindret många gånger för att förnödenheterna ska komma rätt.   

Detta fokuseras det väldigt lite på.

Men behöver Israel verkligen söka igenom båtar på väg till Gaza? Är inte detta ett överförmynderi? Det är lätt att få för sig detta, men då och då sänds det laster som innehåller krigsutrustning med terrorism som mål.

2009 stoppade Israel ett fartyg med hundratals ton med raketer som hade Iran som avsändare. År 2002 ledde Operation Noahs Ark till att Israel stoppade fartyget Karine A på internationellt vatten, ett fartyg som innehöll 50 ton raketer.   Då höjde inte många på ögonbrynen.

Om blockaden skulle ha varit avsedd att svälta ut den palestinska befolkningen skulle Israel inte sända in 95 000 ton förnödenheter in i Gaza på bara tre månader.

Så jag har svårt att se Ship To Gaza som något annat än ett för alla parter misslyckat spektakel. Ingen vann – alla förlorade. Israel förlorade. Organisationen förlorade. Palestinierna förlorade.

Innan resan sade Henning Mankell:

– Det viktiga är att vi inte provocerar på något sätt och ser till att det inte finns en enda nagelfil ombord, inte någonting som skulle kunna användas emot oss.

Trots detta möttes IDF av aktivister med pistoler, yxor, slagträn och knivar när de bordade det turkiska skeppet och soldater kastades överbord. Stora vapengömmor hittades idag på det turkiska  skeppet. Om aktionen skulle ha varit fredlig skulle dessa vapen inte ha behövts finnas med på båten.

Syftet var fel redan från början.

Så nu blev det katastrof av allt samman. Israel gjorde fel. De tog i för mycket. Man gick rakt i fällan och får därför också bära ansvaret.

Aktivister dog och soldater knivhöggs i magen och sköts. Tyvärr var det medvetet provocerat fram av denna aktion – dömd på förhand att misslyckas.

Israel fick inte rätt. Israel gjorde inte rätt. Ship To Gaza fick inte rätt och gjorde inte heller de rätt. 

Ship To Gaza försökte sig på något som de inte alls på något sätt kunde bära upp ansvarsmässigt. Och med sig fanns barn – inte ens fyllda två. Totalt oansvarigt och dumdristigt.

Detta är det sista Israel behövde och jag är bara ledsen att de ställdes inför den situationen. Och att de i detta gjorde en rad felaktiga beslut som fick förödande konsekvenser.

Att dessa medvetet provocerades fram förmildrar inte medias dom idag.  Lose-lose-situation. Tyvärr. Och en stor sorg för människors liv.

Och nu skickar organisationen en båt till.  

Simon Jonsson, pastor