Om Luleå Hockeys korståg i den sista tiden

Kan inte påstå att jag haft skrivkramp de senaste månaderna vad gäller bloggen, men samtidigt läser man så många bloggar som uppdateras flera gånger om dagen, oavsett om bloggaren själv är sjuk eller sitter vid någon annans dödsbädd. Så jag skriver mest då jag känner att jag har något att skriva.

Petrus skriver att det man blir underkuvad av är man slav under, och det gäller nog också bloggandet.

Vi befinner oss ju nu mitt i hösten och jag och Kenneth har just avslutat en predikohelg på Kustkyrkan som har handlat om den sista tiden. Det var riktigt bra uppslutning med människor från många olika samfund och det gläder mig mycket. Responsen efteråt har också varit bra, både från gamla och unga, kanske framför allt från de unga.

Vissa har visst reagerat ganska starkt på annonsen som jag hade gjort för Piteå-Tidningen. Så här såg den ut:

Tycker själv inte att den är så provocerande utan det provocerande är nog själva ämnet. Bibelns författare är tydliga med att de befann sig i den sista tiden och därför känns det ganska självklart att också vi gör det. Men det är klart att många minns de eldiga predikningarna från 1950 -1970-talet där ämnet om den sista tiden ofta användes som skrämselpropaganda.

Men bibeln själv är ganska tydlig med att vetskapen om att vi befinner oss i sista tiden snarare ska uppmuntra oss än skrämma oss.  

Frågan är om vi känner igen oss i de tidstecken som bibeln talar om? Jag hade möteshelg i Norrfjärden förra veckan och talade då bland annat om att vi har blivit förblindade av tidsandan, och det har vi nog. Kanske bör varje kristen damma av bibelns sista bok ännu en gång.

Annars rullar det på, tycker jag. Luleå Hockeys tabellplacering har gett mig konstant nackspärr och jag försöker att hänga med i korståget så gott det går. Glädjande är det i alla fall!

Rönnqvist har förvandlat ett gäng på förhand utdömda allsvenska spelare till ett gäng mördarsniglar som inte tar gisslan utan käkar upp allt och alla i dess väg. Ikväll är det Färjestad som ska slukas levande.

På riktigt tycker jag att präster och pastorer runt om i vårt land bör anamma lite bättre coaching i sina församlingar.

Laget, inte Jaget, som Osten brukar säga.

Bibelskola Pilgrim har fördubblats under hösten. Från att ha varit cirka tjugofem ungdomar i snitt ligger vi idag på just över femtio. Bilar går varannan onsdag både från Byske och Älvsbyn och inget gläder mig mer! Det har blivit ett bra tryck under hösten och jag ser tydligt hur lärjungatanken växer och mognar hos dessa ungdomar.

I söndags predikade jag om ”Att Leva Av Tro” på Djupvikskyrkan. Tycker överlag att det undervisas otroligt lite om tron som verksam kraft i våra liv. Att tro på Jesus är det viktigaste – men den tron måste få bli verksam i ditt och mitt liv. Allt för många lever inte av tro – utan av sina omständigheter.

Även det är ett ganska kontroversiellt ämne men samma sak där: desto viktigare att ta upp. Många misstar det för framgångsteologi.

I dagens Vårt Missionsblad finns det en serie som handlar om Förebilders Förebilder. Idag finns jag med och jag nämner de två första förebilder jag kommer att tänka på; Ulf Ekman och Billy Graham. Sedan intervjuas jag om varför just dessa är viktiga för mig. Blev ganska bra, tycker jag.

Nu ska jag snart till kyrkan igen och ikväll finns det möjlighet att träffa mig och Kenneth för samtal och lite hockeysnack. Jag ska nog köpa matchen ikväll och ha med den på kyrkan ifall ingen dyker upp.

Men dyk upp, för all del!

Simon Jonsson, pastor

2 kommentarer än så länge
Lämna en kommentar